Det finns få saker som skapar så mycket diskussion i hästvärlden som spiritualitet och utrustning.
Två ämnen som på ytan verkar ha väldigt lite gemensamt, men som i praktiken ofta möts – i vårt behov av kontroll, trygghet och förståelse.
Vi pratar gärna om utrustning.
Om sadlar, bett, träns och remmar.
Vi mäter, justerar, analyserar. Och visst – utrustningen spelar roll.
Den kan hjälpa hästen att röra sig friare, skapa balans och kommunikation.
Men den kan också bli en ursäkt.
Ett sätt att fokusera på det vi kan köpa eller justera – istället för att se det som pågår inom oss själva.
Samma sak gäller spiritualitet.
Ordet väcker ofta reaktioner.
För vissa betyder det flum. För andra är det det mest naturliga i världen.
Men egentligen handlar det om samma sak som alltid:
att förstå sig själv tillräckligt väl för att kunna möta hästen på riktigt.
För hur du mår, hur du tänker och vad du tror på – påverkar alltid hästen.
Den läser dig långt innan du rör tygeln.
Det här är inte en kamp mellan vetenskap och känsla.
Det är ett försök att förena dem.
För både kropp och sinne behövs för att skapa samarbete, balans och tillit.
Jag och Jonna pratar i podden om hur vi ibland gömmer oss bakom teorier – oavsett om de handlar om sadelpassning eller energi.
Vi människor har en tendens att söka trygghet i det vi förstår, istället för att våga stå kvar i det vi känner.
Men hästen ser igenom båda delarna.
Den bryr sig inte om vad vi tror på.
Den reagerar på vad som faktiskt är.
Kanske handlar det inte om att välja rätt utrustning eller rätt tro –
utan om att välja ärlighet.
Att våga stå i det man vet, men vara nyfiken på det man ännu inte förstår.
Och ibland är det mest spirituella man kan göra helt enkelt att stå stilla.
Att observera. Andas. Lyssna.
Att låta hästen visa vägen till det som verkligen betyder något.
Lyssna på avsnittet:
Gubben Med Hatten #39 – Sadlar, själar och skitsnack – om energi, utrustning och allt däremellan
Finns på Spotify, Apple Podcasts och här…..
